Födda 1684: "Den 13 Aprilis Jacob Rasmusons barn på Öckerö Pehr* benembd"
Ur Henriks bok: "Så kommer vi till Per Jacobsson Nordtman. Han döptes den 13 april 1684. Åldern vid dödsfallet var alltså överdriven med fem år. Per började tidigt att segla. Redan 1703, när han sägs vara 20 år kallas han sjöfaren4, och året därefter befaren och utomlands. Han hade seglat ut med skepparen Petter Mårtensson Smed i Marstrand någon gång efter den 7 augusti 1704. Det står då också att fadern Jacob Rasmusson tagit enrolleringssedel för honom. Till den 22 oktober 1705 var han hemma igen och skänkte 1 daler till kyrkan. Efter detta blev Per lots. Han nämns som sådan första gången den 6 januari 1707. Sedan bodde han i Göteborg, Åtminstone den 24 juni samma år, när han åter förärade kyrkan en daler. Per Jacobsson höll på med lotsning under kriget. Han avancerade till lotsinspektör, även kallad ålderstyrman. Som sådan var han i tjänst från senast 1716 och åtminstone till 1740, när han inventerade de lotsar som inte kunde tjänstgöra på grund av ålder, sjukdom eller skada. Han tillägnades då av tingsskrivaren titeln "löjtnanten och lotsinspektören, ädle och manhaftige Per Nordtman". Under Den stora ofreden deltog Per aktivt i sjöstriderna. Som underofficer tjänade han under amiral Johan von Utfall vid slaget vid Rügen den 28 juli 1715. Flottan utgick från Karlskrona den 26 juni och kom tillbaka den 2 augusti. Striden stod mellan Sveri-ge och Danmark om Stralsund på Rügen. Man införde här en ny sjöstridsteknik genom att segla längs med varandra under beskjutning. Kontrahenterna hade 20 skepp var. Under slaget, som varade mellan klockan två och åtta på eftermiddagen, blev det en del skador på skeppen, men inga sänkningar. Två svenska skepp måste lämna linjen under striden. Det svenska flaggskeppet Göta Lejon förlorade 60 man i döda och sårade. Kung Karl XII stod på stranden och såg på. Han berömde den svenska flottan efteråt, även om striden bara räknades som oavgjord. Dessutom vann Danmark till slut ändå, genom att bli först med reparationerna av skeppen och sedan ta Stralsunds fästning. Efter att ha deltagit i reguljärt krig blev Per Nordtman kapare, tillhörande Göteborgs amiralitet. Han avancerade inte till mer än underlöjtnant vid Göteborgs eskader, men fick befälet över skeppet Cupido 1717 (se nedan). Det sägs också att Per var med på Fredrik 1717. Detta var en 36 kanoners fregatt som Gatenhielm lånade in från flottan, och som med framgång bekämpade Tordenskjold det året. Per var då redan underlöjtnant (sedan den 21 februari) och kom sannolikt till Tordenskjolds kännedom. Säkert var det därför denne hämnades med att plundra Öckerö Sörgård. Det måste ha hänt veckan före den 15 maj, innan Tordenskjold drog sig tillbaka norrut. Han uppehöll sig då några dagar i skärgården efter misslyckandet att ta Göteborg. Den 17 februari 1720 fick Per Nordtman avsked från Göteborgs eskader på grund av sjukdom. Amiral von Utfall intygade 1735 att Per var "en käck och braf officer men nu på sin ålder i ett slätt och fattigt tillstånd". Detta fattiga tillstånd avspeglas inte i frånvaron av gåvomedel till kyrkan efter 1712 (som måste ha berott på något annat) och behöver inte ha betytt fattigdom i ekonomisk bemärkelse. Enligt en förmögenhetslängd från hösten 1714 var Nordtman god för 200 riksdaler, ungefär tio gånger mer än de flesta i socknen. Tjänstgöringen som kapare och lots inbringade säkert inte så mycket. Öckerö Sörgård hade också drabbats av tre olyckor, vilka nedbringat förmögenheten. År 1686 och 1732 härjades gården av vådeld, och 1717 plundrades den alltså under kriget. I bouppteckningen kan man dock se att han inte var alldeles barskrapad, utan tvärtom successivt hade ökat sin förmögenhet. Kanske det blev ett visst arv efter fadern, även om denne inte vid sin död var lika förmögen som tidigare. Bouppteckningen (Nordtman avled den 8 mars 1758) är refererad i Odenviks bok, men har inte kunnat återfinnas på arkiven. Per nämns i mantalslängderna som förlovad (avskedad) löjtnant 1721 och allt framgent. Åren 1723 och 1724 upptas han inte som skattskyldig som de övriga åren, vilket kanske betyder att han tillfälligt återgick i tjänst, något som Lewenhaupt säger i "Karl XII:s officerare". Eskadern hade dock inte mycket att göra efter freden 1720, och Per kan ju ha sluppit skatt på grund av sin sjukdom eller något annat, om det inte var en fel-skrivning. Samma källa påstår även att Per Nordtman avancerade till kaptenlöjtnant vid amiralitetet. Han tituleras där också konstapel till en början. Per Jacobsson gifte sig den 2 december 1706 i Torslanda kyrka med prästdottern Anna Elisabet (Lischen/Lisa) Böcker. Hon var född 1688 och dotter till kyrkoherde Per Larsson Böcker och hans hustru Anna Christensdotter. Per Böcker kom till Torslanda och Öckerö på våren 1691 och hade varit komminister i Kungälv sedan 1679. Han var son till tunnbindaremästaren Lars Olsson Böcker5 och dennes hustru Johanna Hansdotter. Lars levererade tunnor till Bohus slott och fästning. De användes för kalk, krut och livsmedel. Åtskilliga kvitton finns bevarade i slottsräkenskaperna från hans leveranser. Lars Olsson kan av vissa uppgifter att döma ha varit son till en Olof Lassen, skeppstimmerman i Kungälv i början av 1600-talet. Men det är också mycket möjligt att han var son till Olof Böcker i Kungälv och hans hustru, begravna den 30 juni 1665 och den 13 februari 1667 Anna Christensdotter står nämnd som fadder flera gånger i Torslanda. Hon var dotter till Christen (Christiern) Jacobsson Odevallensis i Kungälv och dennes första hustru Anna. Christen var rektor i Kungälv och senare kyrkoherde i Hjärtum. Han hade sonen Jacob som var handelsman och rådman i Göteborg. Det var denne Jacob Utfall som hade de sex sönerna som blev adlade. Jacob köpte gården Nortagene 1695 och ägde den till 1708. Christen hade också en dotter Lena och en yngre Anna, denna med andra hus-trun Elsa Lemmich7. Både Christen och Elsa var från Uddevalla, varifrån namnen Odevallensis och Utfall anses ha bildats. Av de sex bröderna von Utfall har redan en nämnts. Vi ser alltså att Per genom hustrun även hade släktrelationer till denna familj. En av bröderna (kommendören Peter von Utfall) skänkte pengar till kyrkan 1723, och en var fadder för Pers och Anna Elisabets barn 1710 (Karl). Per Böcker och hans hustru hade bl.a. sonen Lars Böcker. Han gick i svågern Pers fotspår och blev lots, men också officer vid Göteborgs eskader. År 1717 mönstrades han som båtsman förKungälvs stad, men var frånvarande på grund av att han "far med Gaten-hielms capare". Den 27 juni 1718 blev han underlöjtnant vid Äntergastregementet. År 1721 var han på skeppet Göta. Han fick avsked den 2 juni 1722 och dog redan 1724. Övriga syskon gick den klerikala banan. Per Nordtman och hans hustru Anna Elisabet fick många barn (12). Bara tre överlevde till arvskiftet efter föräldrarna. Det var Kerstin (född 1714) som första gången 1732 gifte sig med Per Nilsson från Ryd, och andra gången 1737 med ostindiefararen Olof Sörensson från Röd i Torslanda. Denne var född 1698 och son till kronoskepparen Sören Olsson och hans hustru Ingegerd Hansdotter. Olof kallade sig Hising (bl.a. 1769). Det var många personer i Torslanda och Björlanda (och andra hisingssocknar) som gjorde det. Tydligen var det ett sätt att tala om varifrån man kom. Det har varit omöjligt att hänföra alla till en enda släkt. Innan Sören Olsson kom till Röd 1701-02 bodde han i Låssby Innegård. Där anges han ha varit 33 år vid mönstringen 1702, och att ha farit på sjön i 12 år. År 1703 hade han kommit till Röd och kallas kronobåtsman. Skeppare betitlas Sören från 1714. Per Nordtmans äldste son, Påvel (född 1708), levde den 2 januari 1727, då han var fadder för sin mosters barn i Torslanda. Han dog emellertid före föräldrarna. Påvel använde namnet Nordtman, men man vet inte vad han sysslade med. Dottern Anna (född 1715) flyttade till Björkö Bångegård, och var gift i tur och ordning med Bryngel Andersson från Bångegården 1733, Anders Olsson Gadd från Björlanda 1736, och Rasmus Matsson från Brattön i Solberga 1749. Johanna, slutligen, var född 1720 och blev gift 1749 med sjökaptenen Johannes Larsson Bogman från Göteborg. Fadern till denne var kaptenlöjtnant och omtalas i mantalslängderna 1746-48 i Stora Tumlehed, men hade mest bara dräng och piga där9. Själv skrevs han under amiralitetsstaten i Göteborg (t.ex. 1748). Åtminstone åren 1750-53 var Lars Bogman också lotsuppsyningsman, och han kan ha direkt efterträtt Per Nordtman. Detta är då ännu ett exempel på att sådana befattningar ofta innehades av personer med släktanknytning till varandra. Paret Bogman kan ha bott i Marstrand. Johannes dog tidigt, och Johanna gifte om sig med en Karl Kullman. Efter dennes tidiga bortgång flyttade hon tillbaka till Öckerö och kallades "Karl Kullmans änka" i mantalslängden 1772, senare "Johanna Kullman". Per Nordtmans dotterdotter Malena Persdotter blev gift med skepparen Anders Andersson Utbult. Det har givits olika förklaringar till det namnet, men ingen har verkat trovärdig. Under forskning i norra Halland har jag träffat på namnet Udbolt som en äldre skrivning för byn Ubbhult i Fjärås socken. Anders namn stavades just Udbolt under 1700-talet. Jag är ganska säker på att Anders kom därifrån, men har inte kunnat finna något i kyrkböckerna eller mantalslängderna som stöder detta. Det fanns en skeppare i norra Halland (Torås i Vallda) under 1780-talet som hette Magnus Udbolt. Kanske det var en släkting till vår Anders."