Jakob blir genom hustrun Anna Olofsdotter ägare till Öckerö Sörgård jämte egendom i Björlanda Sc . Guseby vid giftemålet. Jakob blir socknens förste Nämndeman 1684. Han lämnade denna syssla efter 36 år 1720. Den 8:e Oktober 1696 hemsöks Sörgård av vådeld. Våren 1717 bränner Tordensskjölds folk Sörgård. Öckerö Sockens första kyrkobok var en gåva av honom.citat ur inledninge av densamma: "Thenna Bok är förährad till Öckerö Kiörckia af wälborne Jacob Rasmusson, då för tijden Strandfougde och Kiörkiewärdh dersammestedz, hwaruthinnan annoteras skole de som födes och döpas, Gifwa sigh i Echteskap, och om åhret blifwa döde, Jämwäll de Personers Nampn, som gifwa någon Heders Gåfwa till Kiörkian och det Gemenha bästa, i Sönnerhet till en Klåckas upkiöpande och anförskaffande, emedhan nu för tijdhen ingen fins, Hwilkas Nampn skole upläsas å predijkstohlen, Hwar Ny Åhrs dagh, Men de som förähra något till Gudstienst, det Gemenha bästa sampt till åfwanbem. Klåckas upkiöpande, dheras nampn Skole iche allenast upnämbnas, den samme Söndagh dhe sådant gifwa förste gång till Heder och ähreminne män och andra gången upräcknas alla tillhoope på Ny åhrs dagen åhrligen efter Hans Högwärdighets Biskopens Högwärdige och Höglärde Dr. Mag. Daniel Wallerius anordning." Ur Henriks bok: "Jacob Rasmusson kom till Öckerö Sörgård vid sitt gifte med Anna Olsdotter. Möjligen var det han som var dräng där året innan. Han kom från Nortagene i Säve och var son till slottsfogden på Bohus och häradshövdingen över Norska Hisingen, Rasmus Jöns-son. Släkten använde namnet Nordtman. Det var alltså inget militärt namn som Jacobs son Per antog i tjänsten. Rasmus Jönsson använde det i sitt sigill. Jacob använde det 1686 vid underskrift av mantalslängden, och en gång i en domboksanteckning. Sonen Per kallade sig Nordtman redan innan han blev löjtnant. Även dottern Anna kallades med sitt släktnamn ibland. Den enda släkten med namnet Nordtman i Bohuslän under 1600-talet var den efter lagmannen Jöns Christensson, som namnet till trots sägs ha kommit från Sverige. Han hade en son som hette Jans Jansson Nordtman och var kyrkoherde i Foss (f ö. säte för den norra delen av lagmansområdet). Lagmannen hade även sönerna Erik och Rasmus, vilka var skeppare under de första årtiondena av 1600-talet. Slottsfogden bör ha varit son till kyrkoherde Jöns Nordtman i Foss. Efter övergången till Sverige 1658 fortsatte Rasmus bara med att vara befallningsman på Västra Hisingen ("ridefogde" under den danska tiden). Han hade kunglig fullmakt i tre perioder, först till hösten 1669, sedan hösten 1672 till någon gång under 1673, och sist 7 maj 1676 till våren 1679. Mera om släkten finns att läsa i ett häfte som jag skrivit och som finns på hembygdsgården på Öckerö, den gård där Jacob Rasmusson och hans släkt bodde. Det finns mycket att säga om den stridbare Rasmus Jönsson, som var den enskilde person som upptog flest sidor i domboken under l600-talet. Vad Rasmus fick uppleva under kriget 1676-79 framgår också av kapitlet om krig, sid. 129. Här skall bara nämnas att Rasmus Jansson också hade en syster. Det var Karin Jansdotter, gift med kyrkoherde Kolleback. Efter dennes bortgång flyttade hon till Stora Tumlehed, där hon bodde till sin död efter 1709. Efter henne fortlevde släkten genom söner och döttrar i Torslanda, vilka var framstående sjöfartsfolk och ståndspersoner. Sonen Jöns var skeppare och bodde i Torslanda Öster-gård efter giftermålet 1697, och sedan, efter en tid i Göteborg, i Amhult Uppegård. Han var "sjöfaren" och 36 år gammal vid mönstringen 1702. Henrik Kolleback föddes 1665 eller 1669 och var skeppare i Lilla Tumlehed, dit han gifte sig 1697. År 1717 anges i mönstringsrullan att han varit borgare sedan 1705 och därför uteslutits ur rullan. Katarina gifte sig med skepparen Erik Andersson 1698 och bodde med honom i Torslanda Östergård. Jacob var ungefär 27 år när han gifte sig. Vid den tiden var han också skeppare. År 1674 var han i Malmö med sin skuta på 8 läster. Året därpå seglade han från Kungälv till Malmö och passerade Öresund den 6 april på nervägen, och den 23 april på uppvä-gen. Så småningom upphörde han med fraktfarten. Det var mycket annat som han behövde ägna sig åt. Förutom att sköta gården hade han tjänsten som strandfogde efter Per Nilsson. Han nämns som sådan åtminstone mellan 1676 och 1693. Han var dessutom kyrkvärd, troligen från 1680 (då han börjar nämnas som underskrivare av uppgifterna till mantalslängderna) och till 1687. Det året tog Olof Olsson i Gårda över. Angående underskrifterna till mantalslängderna fortsatte de ända till 1720, med undantag av åren 1689-90. Och så var han nämndeman från 1684 till 1720. Jacob tog över det uppdra-get efter sin styvsysters man Jacob Henriksson i Aröd, som var sjuk, men även med hänvisning till att Öckerö aldrig haft någon nämndeman, trots att det ligger "längst ut på landet". Troligen spelade det in att han var släkt också. Jacob utsågs till nämndeman den 10 mars, men inte förrän vid sommartinget den 5 juni fick han avlägga eden med hand å bok, och ta säte i rätten. Jacobs hustru Anna dog någon gång efter 1675. Vad det blev av hennes och Per Nilssons barn är obekant. Inte heller vet vi om hon och Jacob fick några barn tillsammans. Jacob gifte om sig med Kerstin Andersdotter omkring 1678. Även hon hade varit gift innan, och hade en son, Hans Andersson. Förmyndare för honom var Anders Jonsson på Öckerö och Per Persson och Olof Olsson på Björkö. Vem Kerstins man var och varifrån hon själv kom är osäkert, men olika uppgifter pekar åt Ryd och Kalven. Kerstins åldersuppgift när hon dog var så exakt att man kan säga att hon måste ha varit från Öckerö eller Torslanda. Hennes fadderskap bestämdes säkert till största delen av släktrelationer och inte hennes ställning som ståndsperson. De allra flesta barndop då för tiden gjordes med släktingar som faddrar. De få gånger en ståndsperson var fadder i kraft av sin ställning och inte på grund av släktskap var när han eller hon var fadder åt någon annan ståndsperson. Jacob och Kerstin fick barnen Anna (troligen 1678), Anders (1680), Karin (1681), Per (1684), Anders (1686), Påvel (1687) och Anna (1690). Möjligen var det bara en Anders. Det finns två oberoende anteckningar 1704 om en Anders Jacobsson på Öckerö. Den ena är i kyrkoräkenskaperna, och den andra i mönstringslistorna, lustigt nog samma dag. Det var fredagen den 9 september 1704. Anders gav 16 öre till kyrkan för att få välgång under sin riskfyllda tjänstgöring, och så seglade han in till Göteborg och an-mälde sig till tjänst på krejaren Vita Duvan under skeppare Mattias Båtman. Anders upp-gavs då vara 23 år och befaren, varför det verkar mindre troligt att det var den Anders som var född 1686. Det stämmer bra med två Anders att äldste sonen fick namnet Anders efter Kerstins förste man3. Tyvärr gick det trots offergåvan inte så bra för Anders. Han måste ha dött ung, då han inte nämns som arvinge efter Jacob. Något om den yngre Anders finns inte nämnt i källorna. Den äldsta dottern hade namn efter Jacobs första hustru Anna, men hon dog 1685. Påvel hade kanske namn efter be-fallningsmannen Påvel Svensson Bånge som tjänstgjorde en tid efter Jacobs för Rasmus Jansson. Det var kanske han som gav namn åt Bångegården. Det har inte gått att hitta något släktsamband med någon Påvel. Den yngsta Anna gifte sig 1710 med nämnde-mannen Hans Svensson och flyttade till honom i Askesby i Säve." Utdrag från Henriks Bok: Jacob Rasmusson kom till Öckerö Sörgård vid sitt gifte med Anna Olsdotter. Möjligen var det han som var dräng där året innan. Han kom från Nortagene i Säve och var son till slottsfogden på Bohus och häradshövdingen över Norska Hisingen, Rasmus Jöns-son. Släkten använde namnet Nordtman. Det var alltså inget militärt namn som Jacobs son Per antog i tjänsten. Rasmus Jönsson använde det i sitt sigill. Jacob använde det 1686 vid underskrift av mantalslängden, och en gång i en domboksanteckning. Sonen Per kallade sig Nordtman redan innan han blev löjtnant. Även dottern Anna kallades med sitt släktnamn ibland. Den enda släkten med namnet Nordtman i Bohuslän under 1600-talet var den efter lagmannen Jöns Christensson, som namnet till trots sägs ha kommit från Sverige. Han hade en son som hette Jans Jansson Nordtman och var kyrkoherde i Foss (f ö. säte för den norra delen av lagmansområdet). Lagmannen hade även sönerna Erik och Rasmus, vilka var skeppare under de första årtiondena av 1600-talet.
Utdrag från Öckerö Kyrkobok: Anno 1736 "Dn 4de Decembr: afled gamla Nämndemannen Jacob Rasmusson och begrofs dn 12te ejusdem Har lefwat en hög ållder til 90 åhr och 5 Månader och blef begrafwen i Kyrckian."