Utdrag från Henrik Karlssons bok Havet var vårat liv: Den mest kände sonen till Lars Eriksson var Erik Larsson, han som omkom på sin skuta Kalvsund under ett bråk med prästen på natten mellan den 13 och 14 juli 1666. Odenvik har skildrat händelsen som den refereras i domboken. Årtalet skall emellertid vara 1666 och inte 1667. Erik Larsson gifte sig cirka 1653 med en Ingeborg Persdotter (1620-97), och började enligt tullräkenskaperna segla samma år. Dottern Maret föddes 1655 och blev gift med sjömannen och prästdottersonen Nils Torstensson på Ryd på Björkö. Lars Eriksson, född 1658, gifte sig med denne svågers systerdotter Karin Andersdotter från Öckerö Nord-gård och kom att bo i Röd som fiskare. Han nämns som sjövan och fiskare i båtsmans-rullorna kring 1704. Lars enrollerades så sent som vid 44 års ålder. Vid mönstringen 1717 fick han avsked på grund av sin ålder och för att han hade ett stort bråck. Lars var den som förde släkten vidare i Röd. Brodern Erik Eriksson föddes den 16 september 1666, två månader efter faderns död. Det var då naturligt att han fick dennes namn. Erik kom att bli skeppare och bosatte sig i Köpenhamn, där han dog den 31 mars 1743. År 1726 skänkte han två "sköna och stora" vaxljus till altaret i Öckerö kyrka. Erik Larsson började tydligen som fiskare. År 1653 skickade han den 26 augusti fisk från Kungälv, där den förtullats, med svågern Anders Persson. Det rörde sig om sex vålor torr torsk och en våla rockor att "nedföra", sannolikt till Danmark. Den 24 mars 1656 gick han med sin skuta på 10 läster till Färlevskile och lastade ved till Köpenhamn. Skutan var alltså ganska stol, eller i alla fall medelstor med ömått mätt. Tre veckor senare levererade han ånyo skatteved till Köpenhamn. För den fick han betalt på Bohus den 23 april. Den 2 april 1657 fraktade Erik timmer från Uddevalla. Eriks sista resa kan genom tullräkenskaper och dombok rekonstrueras till största delen. Han seglade nu under svensk flagg. Lördagen den 9 juni 1666 fick han sitt sjöbrev i Marstrand, där han skrivit sig som skeppare för att få bedriva sjöfart. Måndagen den 18 juni passerade han därför Öresund fritt till Stralsund. Samma ställe kom han till på återvä-gen den 10 juli. Lasten, som inte specificeras, var ämnad för Marstrand. Dagen före andra böndagen, fredagen den 13 juli, nådde han Lilla Kalvsund och lade sig där över natten. Han måste till Marstrand och förtulla lasten, innan han fick gå iland hemma, och på helgdagar måste man ligga stilla. Dock verkar det inte som om man hade gått till kyrkan. Hemma i Röd väntade Ingeborg, som snart skulle nedkomma med parets tredje barn (Erik). I domboken får vi veta en del om skutan. Den hade däck (offiierlåb), en överbyggd styrplats akteröver (kahytt), och en kajuta under däck (kabyss). Det fanns en lillbåt med skutan, och detaljer som lastlucka, ankarspel (vinås) och nakterhus till kompassen. I kabyssen hade man en spis. Förutom rikligt nyttjande av öl och brännvin framkommer att tobak var i allmänt bruk. Det man åt var t.ex. stekt ål, smör, bröd och spekefläsk. Kläderna som skepparen bar var byxor och en blekröd ylleskjorta. Kanske han också hade en halsduk, i alla fall hade klockaren det. För att kunna tvätta sig och kläderna fick man ta upp vatten i en spann, och för att förrätta sina behov fick man gå fram på bogen och göra det över relingen. Vid rodd mellan Torslanda och Öckerö använde man tydligen en brygga vid Hästevik, kanske samma som användes av färjan. Vägen till Noleröd gick därifrån över Röds utmark. Vad som utspelade sig under natten och de följande dagarna kan ses av det fullständiga domboksprotokollet i bilaga G (sid. 354) och Odenviks bok. Efter dråpet blev det väl besättningen som fick föra skutan till Marstrand. Det var Hans och Måns Anderssöner och Olof Andersson på Heden. Någon måste meddela Eriks höggravida hustru vad som hänt, och rättsprocessen tog sin början med en likbesiktning i Röd. I Röd levde även husmannen eller strandsittaren Olof Olsson, nämnd åtminstone 1665-75. Han hade en dotter Karin (1650-1710), som 1680 blev gift med Anders Bengtsson Sommar (16434729). Denne var son till Bengt Jönsson och Anna i Andalen, nämnda där från åtminstone 1646. Bengt Jönsson kan ha haft släktförbindelser med Rörö (Att döma av namnformen och senare fadderförbindelser). Anna nämns som änka i Andalen 1669-71, och Anders fanns där 1671-72, innan han 1672 gifte sig med Kerstin Larsdotter i Öckerö Nordgård. Efter Kerstins förtidiga död kom så Anders till Röd. Anders och Karin hade sönerna Olof (född cirka 1681) och Erik (1683). De blev fiskare (Erik i Gårda). Olof var en av dem som enrollerades 1704. År 1716 uppges han ha varit frånvarande hemma, men året efter hade han farit utomlands och sedan inte "igenkommit". Erik var enrollerad 1704-16. Han fick avsked eftersom han inte kunde se på grund av "svarte starren". Övriga barn dog tidigt eller försvann till okänd ort.